Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här är en gammal dikt, skrev den när jag var 14-15.


Faller

jag tittar mig omkring,
överallt är det galler.
när kom de dit?
jag kan inte komma ihåg.
minns inte, vill inte.
försöker ta mig ut.
testar att pressa mig igenom.
det går inte,
får inte plats.
jag vill ta mig ut.
vinden viskar på mig.
jag vill flyga.
kastar mig mot gallret.
en gång, flera gånger.
tillslut ger buren vika.
jag flyger ut.
känner vinden under vingarna.
den skrattar.
en känsla av lycka rusar igenom min kropp.
men så börjar jag falla.
kan inte sluta.
ser den stora avgrunden öppna sig under mig.
plötsligt vaknar jag.
det är ljust ute.
min blick möter väggar,
känner mig instängd.
jag vill ta mig ut.
öppnar fönstret och hoppar ner.
jag landar i gräset.
reser mig och går till ett träd.
fåglarna kvittrar.
jag klättrar upp.
känslan av att flyga dröjer sig kvar i mitt minne.
jag vill kasta mig ut och låta vinden bära mig bort.
lutar huvudet mot stammen.
låter mig vaggas till ro av vinden.
samma lyckliga känsla blommar upp inom mig för en sekund.
sen somnar jag.
och faller...




Fri vers av Lili VIP
Läst 258 gånger
Publicerad 2007-09-29 22:45



Bookmark and Share


  Kia kimhag
hej
din dikt börjar verkligen starkt. ett litet råd skulle vara att korta av lite i texten o få en starkare dikt rakt igenom. bra språk och tanke

kia
2007-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Lili VIP