Hörde att du var på fest inatt

Att du var där som förr bland oss

Du vet vem jag skriver detta till

Du vet att jag fortfarande slåss

Det är säkert fem år sen sist

Men jag är glad att jag inte fanns där

Ett sådant möte skulle kunnat stjälpa mig

Jag behöver min hemlighet hur den än tär

Att jag inte är befriad än det förvånar

Men jag vet att jag sagt, att dig blir jag aldrig kvitt

Jag börjar snart tro på det själv

Ett sår som läker öppnas av dig med ett enda snitt

Allt började här strax intill, jag ser huset

Det är över tio år sen nu och vi har rest långt

Ändå får ditt namn min själ att stå naken i ljuset

På festen inatt och mitt sinne blev åter trångt

När ditt honungshår finns på näthinnan igen

Då har inget förändrats, ditt namn kan inte suddas ut

På fest precis som förr, bland oss som förr

Du har inte förändrats heller och det tar aldrig slut

Jag skrev en gång att vi kommer mötas ibland

Så här bland vänner och att det skulle kännas

Jag visste nog inte hur rätt jag hade den gången

Slocknad eld kan tydligen också brännas

Några timmar på fest och jag önskar förstås jag var där

Skulle gjort ont igen men jag ska inte ljuga

Det hade kanske varit värt det, jag dras dit

En mörk farlig gränd inte gjord för frack och fluga

Och jag viskar åter ditt namn, tyst

Nästan att jag mötte det igen

Älskling