Jag gråter i min ensamhet
så tyst, att ingen vet
Försvinna bort, till ljuset vill jag göra
Jag skriker, trots att ingen vill höra

Gråter floder, sjöar och hav
Tänker på allt jag dig en gång gav
I min ensamhet, är jag både blind döv och stum
Kan inte tänka, bara känna mig dum

Mitt hjärtas stillhet, det finns inte mer
Jag vänder mig om, det är det enda jag ser
Jag gav dig min själ, jag gav dig mitt hjärta
Den kärlek jag fick tillbaks, var en oerhörd smärta

Borta är allt, mitt styrka och mod
Ur mitt hjärta, rinner det svartaste blod
Jag är på botten, i oändlighetens gap
För natten, är jag bara ett olyckligt kap

Jag är osäker, övergiven i min ensamhet
Jag gråter så tyst, att ingen någonsin vet