älskade vän
var är du nu?

jag pratar med dig
men var är du?

jag bubblar ur mig orden
men det enda
jag kan tänka
är hur jag avskyr tonen
och undra var du är

du skrattar efter varje punkt
när började du med det?
är det sådan du har blivit?
finner du mig lustig
eller är det ditt sätt att markera
en artighetsdistans?

jag bubblar ur mig orden
utan punkt
en strid ström utav ord och skratt och frågor för att
du kanske någonstans i flödet ska finna något av
intresse eller kanske för att du ska tycka om mig eller fan
åtminstone känna sympati

du talar fullt av punkter
och skrattar lagom efter var och en

du och jag just nu
och våra samtal

jag hatar det