Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag klär mig i aska


det kryper i min kropp
det är nånting som vill ut

men vad finns i mig
att ge till världen?

vad finns i detta sköra skal
denna äckliga gestalt

vad finns förutom
rastlösheten ovissheten rädslan

vad finns förutom
stress och slöhet
oro apati

vad finns förutom
avundsjuka missunnsamma
tankar

vad finns förutom
gnydda rop
och tårar utan slut

vad finns
vad finns
förutom det?

inget
ingenting

all världens oro
har slagit rot i min kropp
all världens smuts och sot

inget finns i mig att ge
ingenting

förutom askan
jag drar ned i mina lungor
och leende tillåter
trasa min strupe


Fri vers av kirsti j.
Läst 374 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-10-07 23:28



Bookmark and Share

  Minna Markatta
Var inte radd, du ar starkare och modigare an du tror. Jag vet att du kan.
2009-03-08

    illvette
Den här dikten är mäktig! Den första strofen bygger upp en spänning, en förväntan, vad är det som skall komma? Man väntar och väntar på att någonting ska komma ut, men tillsist är det inget som kommer, bara något som stoppas in, trycks bort. Det blir en bakvänd process på något sätt. Diktjaget tror så övertygat på sin oförmåga att skapa något, att ge något så det tillsist blir tvärt om. Men det diktjaget inte inser är att dikten är skapad, den har krypit i kroppen och lyckats komma ut, utan att diktjaget märkt det så har den gett något till världen, det som finns inom henne/honom har skymtat fram bakom orden, som en kod tänker jag mig..
Jätte fin dikt vännen! och det finns så mycket där inne att släppa ut, man måste bara våga!
2007-11-04
  > Nästa text
< Föregående

kirsti j.
kirsti j.