och ingen frågar hur jag mår
så jag frågar väl mig själv:

jo du tack
jag ler och sjunger med

i texter
till repeatmusik

på väg till jobbet

där jag också trallar
med i visan varje dag:
"min åsikt? - å nej allt verkar så bra"

ja allt är bra allt är bra
jag ler och passar in så fint

jag tassar fram
i kontorslandskapet
väcker ingens förtret
ingens uppmärksamhet

jag smälter in så bra
bland möblemanget

och i fikarummet är det mysigt
jag vet för jag går dit ibland

där är det alltid mörkt och stilla
så där som det bara kan vara

i ett rum som nyss var tänt
i ett rum som just skrålade
av samvaro
och dagens gyllne kallpratskvart

där doften av kaffe
stiger från den avstängda kaffekokaren
och kopparna i diskhon

ja allt är fint
jag trivs så bra

jag svarar på tilltal
och skrattar ibland

det somliga kallar
social kompetens

sedan har jag ju
här på min arbetsplats
även återfunnit
en gammal bekant

en som alltid har tid
och alltid har plats

längst bort i korridoren
längst bort, långt in
där väntar min vän
min trygga gamla
toalett

vi har en lång gammal vänskap
toaletten och jag
han har sett mig växa upp

när jag var tio elva tolv
umgicks vi i timtal varje dag

så allt är bra
allt är fint
för jag kan kila dit

och jag gör så
var ledig stund

"jag måste verka renlig"
tänker jag på vägen

och knycker sedan käckt
runt nästa hörn

ja för se

jag har
bestämda klackar och
en hästsvans med snärt

det syns ju lång väg
att jag är stolt och
kompetent

ja visst
här kommer jag

skrider fram på mitt skrivbordsfält
ni ser väl att jag färdas
mellan ett, två eller sjutton av alla mina
viktiga projekt

jag är stor nu
jobbar på kontor

och går på toa hur ofta jag vill

det visar ju att
jag är självständig

en självständig
säker ung dam

som går på toa
av renlighetsskäl

inte alls för att

nej inte alls för att

jag plötsligt

måste börja

gråta