Solregn föder Silverprinsar

*********

Solregn (det bästa av alla väder!)
över Umeå
en Söndag i Oktober

staden prydd med ett gyllene trädtoppstak
beklätt med droppar
nyfödda små silverprinsar
klamrande sig fast i sina lövkokonger
blinkande nyfiket förundrat emot världen
som ett stjärnhimmelstindrande hav
fast mitt på ljusan dan
och liksom upp och nedvänt

vi kom uppifrån
jag o jossan
vandrade nedåt och inunder
det där taket

(på väg ned mot shakespeare
vår vän och kamrat
till rikard och rikard på saga
och gudars vad vi hade att vänta!
men det är en annan historia)

vi talade om
hur vi båda
vill in i Hösten
mer mer mer!

njuta njuta njuta mera!
fota plocka promenera

”jag njuter redan i fulla drag” sa jag
”oj jag har nästan glömt det” sa hon
”men du, det fixar vi” sa jag
med en framtidslöftesröst
och planer gjordes för höstskogsexkursioner

stegen fortsatte
nedåt nedåt
för Svingen svingade vi oss ned!
och väl nere
inne i och under
den där höststaden vars skönhet vi just berömt
var vi plötsligt inneslutna
i en gemensam tokgalen eufori
en inte helt ovanlig företeelse ;)
visserligen
men denna gång orsakad av
nyss yttrade ord
sådär tio steg längre bak
ord om oss:
förundran över
den aldrig sinande entusiasmen
över att ses
känslan av pirr och förväntan
varendaste varevigaste gång
som vi ska till att träffas!

det där var ingen nyhet
för någon av oss två
men helt klart nåt som tål att sägas
om igen och gång på gång

vad som dock var en nyhet
och som inte hade kunnat komma bättre
landa mjukare
falla vackrare
än just
en solljummen rödglödgad höstträdtaksdag
som idag
var Detta
och hör nu noga upp!:

för mitt bland alla löv
där små nya silverprinsar hänger

fick jag jos, min kära söta vän,
att hoppa jämfota
o klappa i händerna
(på värsta kung lear-manér)
då jag, apropå silverprinsar,

äntligen fick säga:

idag har jag blivit faster

till Ulve

*********