och djävulen knackar på fönstret
där ute är det mörkt

en kniv sticks in i mig
vrids om
bland hjärtan och lungor och mjältar

vad ser du där ute?
vad ser du som jag inte ser



en kvinna, hon är sjuttio år
gammal
och sjuttio år
ung

hon gråter när hon ser sig i spegeln
hon gråter för att hon är så skrynklig

och människor försöker trösta
säger att rynkor är det vackraste som finns
ju

nu ja, svarar hon, men när du blir gammal
då ska även du gråta



min farmor ska dö snart
det verkar som så

vet inte riktigt vad jag ska säga om det,
jag vet inte speciellt mycket om döden alls

jag bara tror.

jag tänker mig klarblå himmel.
fast jag är inte helt säker
jag menar, finns det en himmel i himlen?

som sagt, jag bara tror.

i alla fall:
det är fint där, ljust liksom
och man kan se hur långt som helst,
inga berg som står i vägen
inga stängda ögonlock

kniven som vrids ett varv
blod, mitt liv som rinner utanför min kropp
det är mycket vackert
trots allt

mörkt, glänsande, förlorat
jag förtrollas av det jag tidigare burit inom mig
här, säger det, här har du ditt allt

fånga det om du kan,
smek det om du vill,
kyss det om du vågar

vad har du att förlora?
allt, min vän, allt.