det känns som att du är död
helt borta ur mitt liv

jag kan inte säga att jag saknar
att prata med dig vid middagen
saknar inte att ta en promenad
om kvällarna

jag saknar defenitivt inte nånting
med dig
inte sen du blev sådär.

vi känner inte varandra längre,
jag är inte din syster
jag ska aldrig mer be om nåt,
och
det är så patetiskt
för alltid har det varit du
som stått mig en tjänst
i skyldighet

bara för att jag
satt vid datan och
inte lämnade den till dig

jag satt den dagen,
och gjorde skolarbete
nästan klart
och du tryckte på strömbrytaren

hur kändes det,
att förstöra mina skolarbeten?
du skiter i mig

för att du inte får som du vill

och du sa ikväll,
inget ersätter en storebror

men emil.. efter allt du gjort mot mig
så illa du har behandlat mig,
och tagit all uppmärksamhet
under hela vår uppväxt
så kommer jag inte ens
sakna dig
jag behöver ingen ersättare för dig

för du är jag större än du
jag klarar mig utan dig
och hur du är
sådär känslokall
för att du alltid ska ha som du vill

du vill alltid komma i första tag
och stå i centrum

för det är du van vid

alltid har du gått först,
du och din jävla adhd

det blev ingen tid över till mig

men du fyller arton nu emil,
du måste klara dig själv.
du måste lära dig släppa in folk

och
ACCEPTERA DOM SOM DOM ÄR

för det kan du inte.

hade det här vart för två månader sen,
hade jag brytit ihop

bett om ursäkt fast det var du som gjort fel.

men det är annorlunda nu.
nu blir jag bara förbannad

jag tänker inte ta din skit längre
inte en
enda
gång till

den här gången tänker jag inte komma tillbaka

den här gången är det du som får tänka
jag tänker inte göra ett skit

du flyttar ändå hemifrån snart.


vad har det blivit av dig?
varför är du så här?

skitsamma
jag vill inte ens höra

jag vill inte lyssna på dina undanflykter

hela du består av osäkerhet och grupptryck

och jag vill inte ha nånting med dig att göra längre.

den här gången är jag säker.