jag skådade hans ansikte, solhöggda år
som ringarna i mitten av en ekstubbe.
och jag var ivrig av min flärd. jag såg hans händer,
slitna och fläckiga, hans fingrar böjer iväg
från deras passerade födelse och jag slant mina,
vita och skickliga, i mina fodrade fickor
i min varma läderjacka.

jag såg cupen, innehållet
likvärdig till ett cigarettmunstycke lämnad
på en \"twenty-four-hour\" resturang,
och rös till av tanken på alla meningslösa inköp jag skapat
under många tillfällen.
jag tappade mina sista mynt, svepte in mig i sjalen
och påmindes av mina räkningar i en ansträngning
att förvärja ett klingande ljud

och
lunkade snabbt, vanligtvis, anpassar min reflektion
i nästa skylfönster
känner den belastning av min egen dödlighet.
Han viskade, \"gud välsigne dig\" och jag bevittnar hans tro,
skämdes för att jag aldrig beklagat någon annans förlust än min egen.