Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är ateist men ber likväl till Gud

 

Ingen jävel kan tvätta bort min svarta skrud

Utan att skära bort stora stycken av min hud

Jag är ateist man ber likväl till Gud,

Trots att jag egentligen är Satans sändebud.

 

Kalla mig bitter, men låt mig protestera

För hur mycket ska egentligen en männ'ska tolerera?

Jag skriver på pränt det ni vill radera

Ty att skriva innebär för mig att existera.

 

Jag vill se mörkret försvinna med ljusets hastighet

Och ta med sig ångesten ut ur min fastighet.

Jag vill dansa i ljuset i en sorglös evighet

Och aldrig mer försvinna dit ner, ni vet.

 

Om ångest går i arv ska jag aldrig nånsin föda

För att föda sådan smärta är detsamma som att döda.

Lille bebis Ågren med ögon som glöda

Han skratta' när han såg hur vackert blod kan flöda.

 

Det är förstås naturligt att man mister sina kära

Men hur mycket ska en ensam individ behöva bära?

Mörkret sänker sig, nu är det riktigt nära

Liemannen kommer. Vad kan det innebära?


 




Fri vers av tjort
Läst 509 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-10-05 17:32



Bookmark and Share


  aol
din dikt tränger genom främmande världar in tillvår själ
2007-11-25

  Serapis VIP
Jag skrev rätt nyligen:
\"Det är därför existensen söker efter bilden av världen bortom, det som skänker existensen mening och innehåll.
För ett liv som saknar mening, innehåll och mål är detsamma som död och borde vara död.\"
Du skriver något liknande. Men Fröding ger en bild av hoppet i en av gralsångerna:

\"Finns han däruppe i renhetens riken
högt, dit den helgande trånaden går
eller i djupet, dit på himlen besviken
tanken förtvivlande når?

Ingen det vet, men han finnes och formas
åter till kalk efter spådomens ord
en gång, när himlar och helveten stormas
djärvt av en man från vår jord.

Den som går ned genom Hades att väcka
sovarnes mörker med ljusets bud
den, som går ned genom Hyle, att släcka
hatarnes tjutande hat mot Gud

Den, som är älskad av Gud, som av Satan
den, som har Gud liksom Satan kär
den, som går fram över Vintergatan
följd av all Helvetes här,

kuvande himmelens hat mot de dömda
med de förbannades kärleksbragd,
han är den rätte, som finner det gömda
vin i dess kärl av smaragd.

Trotsarn i kärlek, den starke, som mätte
gudom och mandom och helvetesfall,
famnande alla, han är den rätte
hjälten, som komma skall

*

Så att besvärja mitt lidandes makter,
så att hugsvala och göra mig väl
tankarne sjöngo i rytmiska takter
sagan om Gral för min själ.\"

Där klädde han verkligen hoppets känsla i ord, eller hur?

Rimmet bär och innebära, är förvissa lite knagligt. \"Liemannen kommer. Vad kan det innebära?\" Kanske \"Liemannen kommer, men vad vill han lära?\"?
Fast jag vet, det är alltid dumt att komma med förslag. Nu har jag ju omöjliggjort det alternativet.

Ibland behöver du kanske tänka mer på stavelserna, men jag vet, det är svårt. Ibland ser man inte det där själv med en gång, utan man småändrar lite efter hand.

Jag bad också till Gud när jag var ateist. Mitt tips är att du försöker närma dig Gud genom poeter, såsom Fröding och Stagnelius. Fungerade för mig, som i dag är troende, utan konfession (trosbekännelse).
2007-10-13

  Lejonhjärtas poesi
Härligt flyt, bra rimmat i en välskriven text med ett djup som berör, bravo!
2007-10-08

  Effell
Mycket bra. Man känner det som beskrivs.
2007-10-06

  hero40
En mycket bra dikt med
rim och läsflyt som applåderas!
2007-10-05
  > Nästa text
< Föregående

tjort
tjort