så plötsligt är du där igen
och jag kan inget göra

mitt på ljusan dag
försvinner du i mörkret

rummen där vi just skrattade
är plötsligt fyllda av tystnad

du hukar i ett hörn
omgärdad av mörker

jag vågar knappt gå in
du tycks mig så fjärran

en främling i det välbekanta rum
i det rum vi byggt vår vänskap

jag vill kunna hjälpa dig
som du alltid kan hjälpa mig
jag låter dig ta plats i mig
ta tag i mina tankar
omforma mina ord
tills de inte längre
bryter ned mig

varför låter du mig inte
göra detsamma för dig?

jag står inte ut
med dina demoner
de skrämmer livet ur mig

och en sak ska du veta:
jag älskar dig för mycket
för att stillsamt kunna se dem
ta dig i sitt våld