Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jobbar på ett gruppboende för utvecklingstörda och älskar alla som bor där... När jag är ute på promenad med någon av dom boende så får man ibland konstiga blickar och hånflin...


Dom kallar mig \"Det\"



Jag är en människa som behöver stöd
Hjälp mig snälla eller skicka mig till min död
Jag ligger vaken om nätterna
Och gråter för dig som får min smuts på händerna

Oh nej nej nej
Oh nej nej nej
Tyck inte synd om mig

Jag är van, många många år
Jag kan inte ge, bara får och får och får
Ett litet leende kan jag skänka världen
Men helst vill jag ha sällskap på den långa färden
Många är rädda, kan inte förstå
Jag är precis som ni, ser bara ut som få




Övriga genrer av Mike
Läst 464 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2005-04-25 00:31



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Underbar!är mållös o tårögd. 100%
igenkänning
tack för denna känslosamma text!
Z*
2013-10-17

    ej medlem längre
Mycket mycket vackert, budskapet är starkt och skinande, tack!
2006-10-29
  > Nästa text
< Föregående

Mike
Mike