Folk sa
till mig att krossade
drömmar var en del
av livet.
Men inte visste jag
då
att det skulle göra så
ont när
drömmar krossades.



(För dom är ju inte
verkliga, det är inte en
del av verkligheten)







När jag var
liten (jag är fortfarande liten) men
när jag var
ännu mindre,
hade jag
så många drömmar att jag
ibland glömde bort
att jag egentligen
levde, jag
hade ett liv.








Jag levde som
paralellt med
världen







Men
världen
förändrades
och
sprang ifatt mig och
min dröm om att alltid
kunna drömma mig
bort,
krossades.






Jag kunde inte
stänga in mig i
mig själv, inte
helt och
hållet
i alla
fall.












Och jag
hade
önskedrömmar om att
simma till världens
ände
och dyka
till havets botten för
att hitta
bortglömda
skatter.





Men också den
drömmen blev kort-
livad
för
vatten gör mig
rädd och
skatterna är för länge sedan
undangömda av
någon vresig gammal
tant, längst in i
garderoben.











Mestadels brukade jag
nog drömma om
att leva
lyckligt.
(jag ville ha ett lyckligt liv)
Och jag fick
ännu en
krossad dröm.






Livet har
faktiskt inte något
speciellt att
erbjuda, det blir nog
vad man gör
det till och
anstränger man sig inte
och vänder
världen ryggen så
får man inget
alls.





Hade jag vetat
det när jag
var i åldern
ännu mindre, hade jag antagligen
varit mera
försiktig med vad jag
drömde om.
















Och förmodligen hade min enda dröm varit att dö.