Det värsta är,
att det kan hända vem som helst,
men ingen tycker om att tala om det.
Man vill bara stänga in sig,
tillsluta sitt hjärta
för att snörpa åt sin smärta,
vilket bara gör den värre.
Visst gör det ont när knoppar brister,
men långt ondare ändå
när vackra blommor trampas ner
av tanklöshet och egoism
som lever blott för att gå över lik
och strunta i dem efteråt.