Täck mina ögon,

för jag vill älska,

och mitt hjärta saknar vidd

att famna det jag ser.


Sanningen är en brunn,

en avgrund av sten och tårar.

Vad gott växer väl,

ur allt jag vet?


Beröva mig mina räta linjer,

som ser trassel i arabesker

och hål i mellanrummet mellan verklighet och ideal.

Denna mänsklighetens kroppspulsåder.