När löven faller kring dig Lind
ett hav av då
som var men föll

av grenar krökta i tid och vind
vid fötters rötter
som själen höll

Samman i ett konstverksliv
av limmade löv
och acrylsaliv

Ty kanske var det rädslan för
att ovisst vandra
utanför

Som fått dig hoppas, att inte se
De vackra löv
som dalar ner

Men istället min like
min Lind av liv
le åt elden som faller

Ner och giver öppenhet
åt skott och skratt...

och åt snömarschaller!