Jag vaknade som vanligt av väckarklockan 06.45. Jag tog på mig ett par jeans och den nya t-shirten som jag köpte i secondhand butiken igår. Kan väl erkänna att jag var en smula trött och, när jag skulle kasta ner smutskläderna i tvättkorgen så fastnade dom på en tavla. Jag åt frukost, gjorde mig i ordning, hoppade upp på cykeln och cyklade iväg mot skolan.
När man nästan är framme vid min skola måste man korsa en stor väg med mycket traffik. Jag stannade och hoppade av cykeln som vanligt vid övergångsstället. Men ingen bil stannade. Förarna såg mig inte änns, jag var som luft man andas men inte bryr sig om. Klockan tickade på och jag kände hur paniken kom krypandes. Jag ville inte komma sent till skolan igen och jag tänkte att om jag börjar cykla så stannar väl bilarna. Så jag hoppade upp på cykeln en igen, tog ett djupt andetag och satte fart. Det var bara någon decimeter kvar då en röd saab dundrade in i mig. Jag flög, först upp på bilen och sedan ett flertal meter iväg från bilen. Jag landade hårt och hörde hur någonting knakade till likt ett smatterband i ryggen på mig. Vet ni vad som hände sedan? Jo, han som körde den röda saaben gick ur bilen och tittade om den hade fått några skador och åkte sedan bara iväg.
Jag ligger i en buske, håret är fullt av löv, ett stort skrapsår på mitt högra knä och ryggen vågar jag knappt tänka på. Jag konstaterar att cykeln bara är skrot, men tar med den till skolan. Hela den resterande vägen till skolan haltar jag. Det gör riktigt ont i höger knä och ryggen. Det är nog bäst om jag går direkt till skolsyster.
När jag kommer in på skolan ser jag flera av mina vänner och som vanligt vinkar jag till dem. Ingen vinkar tillbaka och de tittar inte änns åt mitt håll, bara ignorerar mig. De kanske har något viktigt prov idag. Själv har jag ett ganska stort engelska prov idag efter lunch. Jag går vidare genom korridoren, alla går in i mig både elever och lärare. Jag känner hur kroppen bara gör ondare och ondare. Jag lastar av min packning i skåpet och börjar sakta ta mig upp till andra våningen där skolsyster håller till. Det är en lång kö men jag försöker fjäska in mig hos de äldra killarna, det brukar alltid fungera. Men idag tittar de inte på mig, trots att mitt nya linne med extra snyggt u-ringning och tagit på min spets b-h så att den sticker upp lite ovanför kanten på linnet. Men ingen så mycket som smygtittar lite granna. Alla bara står helt upp och ner i kön och bryr sig inte om mig hur mycket jag än bönar och ber. Jag lyckas i alla fall smyga in före några kön. Till och med skolsyster ignorerar mig och jag börjar fräsa åt henne. Jag lyckas trots allt sno med mig ett par alvedon som jag snabbt sväljer.
När jag öppnar dörren till svenskalektionssalen tittar klassen dit men de verkar se rakt igenom mig. Jag stänger dörren och sätter mig på min vanliga plats brevid Linda längst bak i klassrummet.
-Vilka är det som saknas idag, frågar surpuppan Margot klassen.
Lilla duktiga Mia börjar räkna upp alla medans vi andra suckar. Att hon inte kan aceptera att hon är en tönt. Hon behöver ju inte direkt skylta med det.
-..Peter, Jim och Nadja, säger Mia duktigt.
Jag reser mig upp så hastigt att stolen flyger bakåt.
-Är du helt blåst eller? Jag sitter ju för fan här på min vanliga plats, fräser jag åt Mia.
Jag har ingen lust att få ogiltig frånvaro. Den ska jag spara till något viktig som när den nya höstkollektionen släpps eller liknande. Men Margot verkar inte lyssna på mig utan drar med fingret på listan och mummlar lite. Sedan stannar hennes finger på \"Nadja Johansson\". Jag kan se det från min plats längst bak, klart och tydligt. Jag börjar viska med Linda om vilket miffo Mia är. Det enda som händer är dock att Linda ber att få stänga fönstret. Som om jag vore en kall vindpust. Jag reser mig ännu en gång, går fram till Margot och drar henne lite i den urtvättade koftan hon alltid har på sig. Hon skakar lite på sig och ber klassen slå upp en sida i boken. Går tillbaka till min plats brevid Linda.
Efter svenskan ska hela klassen ha idrott. Trots att jag ropar på Linda och ber henne vänta på mig som måste halta, så skyndar hon iväg tillsammans med Stoffe. Den där jävla hipphopparen. Varför umgås hon med honom för? Han är kanske inte riktigt i samma klass som Mia, men han är då inte långt ifrån. Jag ser hur Linda och Stoffe går lite längre fram och skrattar åt någonting roligt. Jag blir inte avundsjuk men det hade varit roligt att höra vad de prata om.

Fortsättning följer...


...kanske om den är tillräckligt bra