Men stora steg kom han fram till mig

som alltid men ändå bara ibland.

Sida vid sida vandrade vi genom höga klippor,

djupa dalar och sjöar av sand.

Efter en vandring i dagar och långa år

kom vi fram till klippans rand.

Då såg jag det svarta blanka kärl

som han hade på ryggen i ett silverband.

-Lägg häri de gärningar du inte vill hålla i hjärtat kvar

för liksom man drar ut en rutten tand,

tar du dina gamla synder i kärlet

och häller i glömskans hav med tillgiftens hand

Och det gjorde jag....

=o)