Jag vet inte...
Krypvinden
ursprunget och det förursprungliga är inte långt borta
det ligger i ett skåp på vinden
jag öppnar skåpdörren och stiger in
som i historien om Narnia
men inget lejon
en stuvbit korkmatta på hyllan och en doft
av åldrad kritdammig tapet
för mig omedelbart tillbaka
två vindsgarderober är igenspikade
fyllda med sågspån
står så två stumma kuber emot kylan
det är obegripligt
i mina nattliga drömmar tar jag mig in
via barnets föreställningsvägar
genom en trång lucka till krypvinden
klättrar över en mellanvägg
siktat dagsljus faller
genom väggspringor och kvisthål
in i klädkammaren som aldrig fanns
om nätterna letar jag någonting där
något naket som jag ville klä i ord
det slingrar sig som ljuset mellan galgarna
undflyende i råttspillningen på sågspånsgolvet
jag blir alltid bortskrämd
alltid
därifrån