Tiden räcker inte till, eftersom den är alldeles för lång för att kunna bevaras. Tänk om tiden skulle sluta. Säga upp sig, gå i strejk. Undrar om sjukhusen skulle bli överbelastade och fulla då? Av människor med tomma blickar och hjärtsnurp. Nervkolaps och Novalucolbrist. Deras barn skulle missa bandyträningen, och pianoläraren skulle få alla tangenter för sig själv. I alla fall de vita. De svarta spelar sorgsna, vackra melodier i sjukhussalar, på lasarett. Och försöker locka tillbaka tiden, med lockrop som \"tick tack\" och \"dong\".

Men tiden kanske ger upp. Sina siffror kommer den källsortera. Och sin stora, fina urtavla, använda som tallrik åt hungrande barn i tredje världen. En metod som kallas \"rena-mitt-samvete-genom-att-äta-upp-min-mat-eftersom-det-finns-människor-som-svälter\". En metod som balar taklänges och gör varenda i-landsmänniska yr i bollen. För visst är det så, att även om man på ytan är generös, duktig och medlidande, så gnager den där \"jag-älskar-att-äga\"-känslan där någonstans? Någonstans, ungefär mitt emellan huvud, axlar, knä och tå.

Glöm dock icke bort, att även fast vi använder huvudet, axlar oss fram som de egoister vi är, knäar våldtäktsmän mellan benen och står på tå för att visa vem som är störst, bäst och vackrast - tiden är vår största gemenskap. Tack vare tiden spelar prylar och status ingen roll.

Den som har tid, finner också lyckan. Den som aldrig stannar upp, missar oftast tåget. Resan mot oändligheten, mot möjligheterna. Men framför allt mot livet. I livet. För livet.

Kampen mot tiden går vi alla igenom. En del räknar för fort, medan andra är så långsamma att de inte hinner med. Vissa har inte tid, en del har arton klockor för att de inte ska missa något. Klockan tickar i rytmik med våra kroppar. Som hjärtat, slår den för livet på jorden. Tiden uppfattas olika i olika delar av vår värld. För \"oss\" är den jobbig och oroväckande - en fiende -, medan den för andra kan vara som vad kranvatten är för svenskarna - självklar.

Utan tid, inget liv. Utan liv, ingen tid. Utan tid i tre dagar, försmäktar vi på denna jord...