känner mig som en
urspottad plommonkärna
som livet med gulnade tänder
skrapat rent och blottat

det tunna skalet spräcktes
mitt inre sipprade långsamt ut

längs livets giriga mungipa
rann en rännil av mitt innandöme
mörkrött i färgen
som pulserande blod

livets glupska mun sög
gnagde med slitna tuggtänder
skyfflade runt mig med sårig tunga
(vidrig andedräkt, förresten)

det kött som jag omgav mig med
har nu försvunnit

mitt blottade inre ratas
spottas avmätt ut
avslutas med en sur uppstötning

jag blir liggande på frusen mark
täcks långsamt av fallna löv
inte saknad
ensam

urspottad