jag drömde att jag såg en flicka, liggandes bakom ett hörn
under centrums gatulyktor i en gränd.
hennes kropp låg utbredd på en bädd av blod.
på hennes armar fann jag långa, hårda streck.
en flicka som hatade livet så mycket att det var försent.
mitt bland ambulansiréner, skrik i panik och tårar av sorg
kände jag hur jag lyftes upp mot skyn.
kroppen blev lätt som en fjäder och jag vinkade farväl
till mina nära och kära medan jag sakta lämnade jordens yta.
ett ögonblick bort förstod jag att det var jag som var flickan
som låg bakom ett hörn under centrums gatulyktor i en gränd,
att det var min kropp som låg utbredd på en bädd av blod,
att det var mina armar som var klädda med långa, hårda streck
och att det var jag som hatade livet så mycket att det var försent.