Jag sväljer det onda
det onda med det goda
och sonar för det gjorda
då jag jordar min själ
jordad i det tomma
utan min utan klagan
för jag bör ju behaga
mitt samhälles klarnande

danande död

Stjärnorna är min tårar
droppar som droppar in
i det hål som finns
där skärvorna skär
i min själ då de stjäl
min giv - mina skäl
likt de piller som dövar
all smärta då de dödar

allt liv

Jag är flera i en
flera fel som flera får
efter flera år som felar
efter flera år som går
i stå - jag gräver ner
de få val jag får
för jag är en i flera
flera splitter - en härd
hittad tömd och tärd

ett hål

Min fernissa av stål
i år den har motat
de tårar som sårar
likt rost på pannån
av frosthärjad siden
för varje kärlek avliden
känsla med tiden
utvidgar det hål
av stålborstad svärta
vars dövande smärta

jag sväljer