Minns det som igår när vi skrattade så..
när jag inte behövde torka någon tår..
..på din kind..
..som fallit dit..
..likt en blind..
saknades nog en väg att gå
att få se klart
på livet som går i ilfart...
När du gråter för allt ditt onda..
när du inte tror att jag kan förstå
smärtar det mitt hjärta och jag sväljer för allt jag förmår

Sväljer och sväljer tills det mättar min själ
för allt jag vill är dig bara väl...
Jag hatar att se dig sjuk
du älskade..
vi som ska leva tills vi blir hundrasju

Det är många läkare vi besökt
men ingen som botat dig med sina försök
Jag håller dig kvar..
det vet jag..
..får dig att leva dag efter dag
Så smärtsamt du lider..
jag ser..
hur du varje dag strider
med enkla knep
greppar du varje litet rep..
för att hålla dig kvar..
..i hoppet av nya mediciner
till nåt som kan göra att ditt liv skiner

Jag hatar att känna maktlöshet..
när jag ser dig i all din hjälplöshet
Vill ta dig i mina armar
springa till någon som kan dig ett vaccin
..jag kan vara en försökskanin..
Men då skulle jag bara vara en obehörig..
för vad vet jag..
-jag är ju bara en anhörig....