När vi möttes hade vi som ett svart hål som gav oss förståelsen för varandra. Allt jag sa kom fram utan försdröjning och det du gav kom till mig som brev på posten.
men ju mer kärleken tog sig ju sämre blev det med direktkontakten. brev tappades bort och ord blev suddiga och missförstods.
nu är den ända kontakten som kommer fram den man skriker till varandra. och det man skriker kommer tillbaka som ett eko fast högre och med andra ord.
Nu när jag går här hemma i min ensamhet värker mitt huvud och kroppen känns stum. men jag vet vad jag ska göra. jag vet vad som måste göras.
för förr eller sedan måste du upptäcka den nakna pojken som spelar danska ballader på din radio. förr eller sedan, för jag kan vänta och ta mig all den tid det tar.
förr eller sedan kommer det att stå klart att jag ger dig allt jag har och lite till. för världen har lärt mig att tid tar tid. och förr eller sedan måste det svarta hålet vara riktat mellan oss igen om det så skulle ta all tid.