Jag går genom min nedsläckta lägenhet

de få rum jag har
och räknar skärvorna
av mitt krossade hjärta

och stjärnorna

mjölkdunken
låter mig halsa tröst

Såg du också månen i går
och grät ditt hjärta tårar av blod
skrattade du med din syster
och sköt ni ner varsin stjärna
att önska på?

Jag vill fortfarande
att vi ska bo i varandras hjärtan
och se solen gå ner
över våra liv

medan tystnaden talar det språk vi båda förstår