Jag skrattade åt stjärnorna
som lekte tafatt på himlen
och resten av världen var
en karusell, ner, ner
upp upp, var var jag
jo just det, blodet skvallrade
roliga lögner till hjärnan

och hjärtslagen var musik
i mina öron, någonstans
ångrade jag att jag hade
satt på mig de hörlurarna
när tungan ville stämma
träff med gommen, torrhet
och klibbighet, dess protest

zombieögonen målade sig
röda för en kväll på stan
och jag svor nog över att
jag inte hade hittat ordet
nej i min ordbok, jag
fortsatte bläddra, hittade
 och sköt in ordet under tungan