ser hur solen blänker
på den daggfyllda gräsmattan
idag är en dag som får en att minnas
allt som man varit med om i denna underbara stad


här tog man sina första steg
här lärde mig mamma
vad som var rätt och va som va fel
känslorna man får när man tänker tillbaka
går långt in i kropp o själ
de här älskade jag en gång svor då
för mig själv att aldrig lämna detta
men livet är inte så förutsägbart som man tror mycket kan hända
mycket kan ske



fortfarande river det i hjärtat
när jag tänker att om två dagar
ska jag lämna min hemstad
för de här kommer alltid att vara mitt hem
och bege mig femtio mill uppåt landet
till nått som hela tiden bara känns som nåt tillfälligt
för jag vet att i framtiden kommer jag tillbaks
till det jag älskar så mycket
för de kommer alltid att va mitt hem