Kallt, tort och frostigt vackert
Himmlen bar en djup mörkblå sjal,
dess kristaller var dina ögon
Din kinder blev rosröda av nattens smekande hand

Andetagen låg tunga som moln,
lätt seglande iväg

Trädens öppnande armar och havets vaggande famn
spelade i harmoni
Marken, bryggan och luften bar tystheten ingen
vågade bryta

Kallt, tort och frostigt vackert var världen omkring mig
Mitt lugn var universum
Jag kunde känna min själ, min sårbarhet och rädsla
Jag var för första gången ett

Du tittade på mig med en kraft som genomborrade mig
En storm bröt lös inom mig,
med en enda rörelse du lugnade mig,
då din hand tog min