Jag drömde att jag gick in i vårt hus. Men märkte att fast ingen borde vara hemma, så fanns det nån där. Mystiska ljud kunde spåras till sovrummet, där pågick parning i den hetare skalan. Så längesen jag, upplevde dej så het…

Genom att dörren inte var helstängd så kunde jag se, och höra, hur vilt det var därinne. Sakta gick jag dock ut i köket och satte tyst på kaffet, bredde några mackor och sist tog jag fram 2 glas som jag fyllde med juice. När ljuden tystnat av i sovrummet, så hörde jag hur du sa nåt om törst. Jag visste ju att du ofta blev törstig efteråt..

Så jag kom med min bricka och såg er, kanske för första gången riktigt pinsamt, 2 nakna människor. Dej som jag sett så ofta så att det var nästan lika bekant som min egen kropp. Du försökte ändå skyla dej med händerna, såsen verkade rinna mellan dina ben som ny glasyr på en bakelse. Dina bröst var röda, liksom dina kinder, ditt svällda sköte vittnade om dina bravader innan jag kom in. Det stod pinsamt öppet, det som jag så många ggr bestigit och getts inträde till. Skammen syns i dina ögon, men också en obstinat syn som om du minsann skulle visa mej nåt. Straffa mej eller nåt…

-Jag tänkte att ni var lite sugna efter ert intensiva gymnastiserande, sa jag och ställde brickan på sängen, ”passa bjälklaget förresten det är bara 2 tum 8 under sängen”. Sen ler jag lite och undrar hur många ggr vi gett varandra fika på säng annars, tänkte jag. Ingen sa nåt, mitt i sorgen så log jag inombords, kände att, jag överlever även detta. Nästan skönt att få en bekräftelse, efter de ggr jag frågat och känt att nåt är fel.

Sittande på sängkanten känner jag den för sista gången, för sista gången reser jag mej och går ut ur rummet, in i köket och tar mej en slurk kaffe. Dricker hängivet och känner hur upprymd man kan bli av en kopp kaffe, och några dräpande ord.

Nästan skrattande över det tragikomiska så ropar jag ”Gör inget jag inte skulle göra” ropar jag men får inget svar, skrattande sätter jag mej i bilen och åker iväg…

Med ett ryck vaknar jag upp, var det sant eller inte, ja säg det, men leende lägger jag armarna bakom huvet och inser, kärlekens avigsidor är inte alltid så roliga, och hämnden är ljuv den med…