Han slog upp ögonen och tittade på klockan, den visade att det knappt ens var morgon, men av någon anledning kunde han inte somna. Fönstret var täckt med små droppar - regnet som de hade väntat på så länge hade äntligen kommit.

Han tog på sig ett par jeans och smög genom stugan. Vid skohyllan tog han tag i sina skor men bestämde sig för att skita i det - hans föräldrar skulle höra hans knarrande gympadojor. Försiktigt stängde han dörren och gick ut på landsvägen ner till bryggan och sjön.

Han satte sig längst ut på bryggan och tände sig en cigarett. Så stilla allt var. Sjön såg ut vara omsvept där den låg med dimman svävande ovanför. Från skogen på andra sidan kom en rovfågel, kanske en örn, flygande och dök ner. Strax kom den upp med en fisk i sina klor. Got you! Det kändes som de båda ingick i något större sammanhang. Allt eftersom fågeln försvann in i dimman kändes allt mer och mer som ett mysterium. Han rös. Vilken häftig upplevelse.

Magen kurrade till. Han reste sig upp och slängde sin cigarett i vattnet, men ångrade sig genast. Det var så himla onödigt att förstöra något så magiskt med något så litet som en cigarett. På mage fick han lägga sig, han fick riktigt sträcka ut sig för att få tag på fimpen. Han reste sig och suckade. Sådär.

Med fimpen i ena handen började han gå mot sommarstugan. Han vände sig en sista gång och tog sig en sista titt. Magen kurrade till igen, och han fortsatte sina steg mot stugan.

Dags för frukost.