Att födas. Man kan inte protestera.
Men självmord vill man inte alls begå.
Man skriker högt, men ingen tycks förstå!
På fredag är man tillsagd att tentera.

Nu har man tid att göra mycket mera.
Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!
Men vänta, vad är det som krånglar så?
Ens kropp, ens minne, allt tycks haverera.

Kan någon enda människa förklara!
Men allt man kan få fram nu är ett skrik.
Det är ens öde, att man dömts att vara.

Man säger "visst är jag Bob Dylan-freak!"
Snart kräver de dock moppe och mascara.
Men jag är inte rar, jag har kolik.