Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utan Tvekan

 

skulle jag springa naken
runt förortskvarteret
i midvinterns djupsnö och stjärnljus

barfota
yla hest och brunstigt
mot solbelyst månskära
ödmjukt lyfta mina dallrande armar
mot Nattens stolta Drottning
i vansinnig

tillbedjan
spasmiskt välkomna
frostskadorna
på min medelålders kropp
nyfiket se hur rödblå rosor av
döende hudceller sprider sig
över min

hud
skrapa frost ur de kroppshår jag
inte ids raka bort längre
betrakta iskristallers väg
mot den gnistrande snön

leende
och utan besvär tänker jag omfamna
de svarta silhuetter av män
som kretsar
kring min galenskap
trycka mina till förbannelse
styva bröstvårtor i

nödtvungenhet
mot deras kroppar
låta de känna hettan
från mina iskalla läppar
och se glöden i mina döende
grönblå ögons

betraktelse

 

 

utan tvekan
skulle jag göra allt det där
om det var enda sättet att
få din uppmärksamhet

utan tvekan

 

 

 




Fri vers av Nattviol
Läst 213 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-06 18:22



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Snyggt skrivet :) Men jag hoppas såklart att du inte behöva göra allt det där...för uppmärksamhet...brrr...låter som en förkylning...;)
2007-11-06
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol