Bortanför natten
sträcker sig ljuset
efter känslor som inte längre finns
Kan man ha förlorat något
man aldrig hade
något man inte längre minns ?

Nedanför molnen, nere på marken
ett öga når en ensam stjärna i vår rymd
inatt -
är denna enda stjärna skymd
Tusen ögon finns det åter
som alla samma stjärna ser
Ingen vet dock vem den stilla stjärnan
sig själv och ljuset ger

Själv vatten
Själv glöd i natten
en själ som väldigt gärna vill
vävas ihop med
det som är verkligt
och det som finns till

Fortfarande jag vågar tro
att också våra själar
kan få ro