bakom våra solglasögon, påklistrade leenden och förvridna skratt så finns det känslor som jag inte vågar lämna. jag vågar inte bli kvar, vågar inte släppa taget
i bakhuvudet ekar det något om existens
om tvåsamhet
och en påminnelse om att allt kommer bli svart om två sekunder
eller mindre
jag knuffar till dig och säger åt dig att du måste hjälpa mig smälta in

du hör osäkerheten i min röst och önskar att jag kunde ta dig härifrån
du finns inte här som ett stöd längre, du är inte verklig