Men jag gör det ändå!

Jag vet inte varför kärleksfulla och sorgliga upplevelser får mina ögon att tåras?
Jag vet inte heller vilken del av min hjärna det är som styr mitt hjärta
och som i sin tur gör mig till den person som jag är? ( själen )
Jag vet inte ens om varför jag skriver det här?
Men jag gör det ändå!
Och hoppas sen att ni ska förstå?!