Jag sitter i en klunga människor som pratar i mun på varandra.

Jag har själv valt att gå hit för ibland utmanar jag mina
svårigheter att höra och hänga med.

Jag tänker att jag sitter i en ö som är avskuren från allt och alla.

Min vän kommer plötsligt ihåg hur jag upplever de helt hörande.
Hon får mig att börja prata och vara med i klungan.

Jag går hem efter ca tre timmars samvaro, jag är mycket trött efter all
avläsning men samtidigt så nöjd med mig själv.

Jag kommer aldrig att gömma mig bakom mitt handikapp!