Systrar
En mur med rosa knivar
Som växer tryggt kring barnet
Inte alltför olikt ett barndomshus
I takt till musiken från bakgården

Hon växer stilla ur ryggdunkar
Av halvkramar och ögonskuggor
Plancher på bringor
Hemma med Grynet och en ringande telefon
Kommer alltid någon och stoppar om
Någon kommer och håller för öronen

De smyger in om natten,
Sträcker sig ner
Hon reser handen mot skyn
För att peka ut Björnen åt deras glittrande ögon,
Då viskar de i hennes öra
I ärlighetens namn tösen,
Nu ska vi väl ändå ut och Leva Livet
Ut ur mörkret in i festen!

Under himlen
Ligger fröken bortskämd kvar och försöker matcha andetagen
Med blåsten i träden.
Det är natt, känslorna är hennes drinkar.
Spåren i kudden är fingrandet efter muren,
en saknad som gror till musiken
det enda som växer ur instängdhet.