Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ville jag kunde



Jag ville jag kunde möta dig
där du befann dig
där du var då

Låta öppna armar omsluta dig
viska framtidstro
i ditt vilsna öra

Mana dig släppa sorgen fram i ljuset
låta komma sedan lämna
resa dig och gå




Fri vers av Bögen
Läst 406 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-11-16 23:51



Bookmark and Share

  Leif Furstedt
Lugnt och vackert vaggar den sig fram, rad för rad.
2007-11-20

  jardan
Vilken förtröstan, vilken känsla - bokmärker !
2007-11-18

  Effell
Det är just så man önskar det kunde vara - just så man önskar *man själv* kunde vara. När självaste verkligheten står där, så känns det ofta plötsligt mer komplicerat än det gjorde i tanken, även om det är tanken som räknas. Det är nog ett livslångt finslipande och putsande för att få det att funka.
2007-11-17

    sunnanvind
På det sätt du skriver här tilltalar mig mycket! Du använder orden på ett speciellt sätt.
En text fylld av ömhet och om att finnas där för någon. Applåder!
2007-11-17

  Rakel Lorner
Vilken värme, ömhet och längtan i den här dikten. Jag tror jag sprängs! Ibland händer de där mötena, det är vackert och berörande.

Melodin i titeln är vemodig och längtande. Jag älskar den tonen. Fint, fint, fint!
2007-11-17
  > Nästa text
< Föregående

Bögen