Dagarna staplas likt klossar
ena på den andra på höjden.
Vet inte vad vi ska göra
men stapla det kan vi alltid,
se vem som kommer högst.
Men när vi stressar runt
är vi inte varsamma nog
och pelarna av klossar svajar
och ett tu tre har de rasat.
Då får jag stanna till
och sakta börja om igen
en dag i taget på sin höjd,
svajigt men jag tar mig tid
att förstärka grunden.
Jag vill inte att det rasar igen.