Jag vet inte hur många tankar
jag nu har tänkt
bara för ditt så kallade svek
gjorde mig förlamad

Känslodrabbade-Frida
Jag önskar jag fick slippa
Men någon önskelista till tomten
blir det inte i år heller
jag slutade tro på önskningar för så länge sen

Du förstörde mig
på mindre än en minut
Du slet upp alla mina sår
(som du själv lagat omsorgsfullt)
och knycklade ihop allt som blivit mig
tillsammans med mitt liv
och sen slängde du iväg mig
för att vända mig ryggen till
och ignorera min existens

Och kanske slutade jag existera där
när ditt sista andetag lämnade mina lungor
efter att ha kittlat till lite extra
och sedan bara efterlämnat stickande taggar i mig

Ett patetiskt löfte
som aldrig skulle hålla
det var vad du gav mig de där stunderna
då det bara var du och jag och kyssar och kramar
och alla de tankar jag pressade bort
bara för din skull
brydde du dig om dom?

Aldrig trodde jag att du skulle göra så mot mig
(du älskade ju mig)
det var ju kärlek vi hade
så varför valde du att trampa sönder den?
Varför slänga något så vackert som vi?

I stunder av längtan gjorde jag allt
för att du och jag skulle bli vi igen
och tårarna jag grät
tankarna jag tänkte
besparade jag dig i skuldkänslor
alla kvällar då jag skrek ut min sorg
de stunder jag slog ner allt jag ägde
just för att ingenting hade någon betydelse längre
besparade jag dig i förtvivlan

Jag klädde mina väggar
med tårar och ilska
jag hade förlorat någon älskad

(Och när jag var redo för döden
rullade världen på som vanligt)

Jag sökte svar i varje fråga
gav upp mitt liv till döden
lät sanden rinna mellan fingrarna
mitt dåliga samvete förgjorde jag med ögon som blundade
jag tror att jag gick upp i rök

Marinerade leenden dog ut
kvar efter stormen du hade varit
fanns i n g e n t i n g
och mina hjälplösa viskningar
tystnade i ren trötthet
det var jag
med ett tomt och sprucket hjärta
som satt med kvarglömda tankar
mitt i alltihopa
jag blev inte hel

Med en ensam och allt för trasig själ
förstod jag inte hur mitt allt
bara kunnat lämna mig och gå sin väg
utan att ta mig med
jag förstod inte hur livet kunde ge mig ingentinget
med krossade drömmar och förhoppningar
blev jag stum och förgjord
tillsammans med alla känslor
knäppte jag bort stunder då lyckan
smekt mina läppar och glädjen
givit mig hopp
fastän inget var verkligt

Jag behövde min mirakelpojke
som pratade allting bra
och höll min hand när det blev svårt
men allt han lämnade efter sig
var söndrade trasor efter ett dunkande hjärta
och spruckna tårar
över ord som aldrig skulle bli sagda

Ska jag vara ärlig
vet jag fortfarande ingenting
dina avtryck på min hud
efter dina allt för perfekta händer
bränner och sjunker längre in
mitt jag är fortfarande uppochner
efter att ha blivit lämnad
av en älskad
och fortfarande kan jag höra din röst säga:
\'Frida, jag älskar dig\'


Jag äcklas av tanken.