Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ehhh... den här bara dök upp. Jag vet inte vem jag skriver till, faktiskt.


Meningen med livet

Det var kallt: kylan brändes
Det var mörkt: mörkret bländade mig
Texten var komplicerad: pappret skar mig
Du viskade i mitt öra: du gjorde mig döv
Jag insåg att livet inte hade någon mening
Jag sa det och du sa emot
Men det är så det är, och ska vara
Livet har ingen jävla mening
Vi får skapa en egen
Jag vill inte dö med insikten att jag inte gjort något
Så därför försöker jag göra saker varje dag
Och det är därför som vi alltid säger emot varandra
För att kunna dö med insikten om att vi bråkat
Och gjort något av tiden som vi hade




Fri vers av Den Gröna Serpentinen
Läst 394 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-11-20 20:06



Bookmark and Share


    Christabel
Tycker den var jättebra. Väldigt tänkvärd
2007-11-25

    Zazzo
Snygga vindlingar av paradoxer som slutar på ett oväntat sätt: Kanske är det så att bråkandet ger mening!?
2007-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Den Gröna Serpentinen
Den Gröna Serpentinen