som små moln som täcker solen
ett störningsmoment som gnager
och vi är sekunder ifrån att explodera

vårat fadderbarn sitter på väggen
och tänk att 200 kronor varje månad
täcker vårat dåliga samvete
vad lätt allting har blivit
hurra sverige hurra 2000-talet

du säger att jag är som ditt hjärta och att
jag bankar för hårt mot dina revben jag svarar att;
jag vill bara komma ut och bort lite längre än dom

och jag kan inte för allt i världen förstå hur du kan vara
så lugn när det känns som om vi är på väg mot en ny istid
du brukar aldrig förstå när jag varnar dig
du skrattar bara lite sådär halvhjärtat som om
det var ett litet halvtråkigt skämt
ibland får jag bara en sådan lust att skaka om dig och
öppna dina ögon lite granna
jag skulle peka på alla människor på din tvruta och
i tidningarna
jag skulle skrika att; SER DU NU SER DU DERAS ISANDE
HJÄRTA OCH FRUSNA LEENDEN SER DU ISTIDEN ÄR JU
FYFAN REDAN HÄR fast å andra sidan skulle du med all säkerhet med din
redan rostiga röst säga att \"äh, dom smälter till våren\" som om idealen inte
alls stod dig upp i halsen och gnagde under huden

jag kan trampa på krossade hjärtan utan att snubbla
på konsekvensen
den starkaste överlever är det inte så man säger?