Och jag vet att långt där borta är du.

Knäna böjs och jag bryter samman.
Igår fanns du där och utan varning försvann du som en vindpust.
Inte ett hejdå inte ens ett sista skratt tillsammans.

Det är sånt här som får min värld att rasa samman.
Och människor som dig lyckas alltid bygga upp den.
Men utan ditt murbruk hur ska jag då ta mig till?

Och natten är fortfarande ung och jag ska sitta uppe för dig, för minnet av dig finns alltid Tobias Wallgren.