Redan medlem?
Logga in
Jag lovade att slänga upp denna, Anton som är poeten nu!
Som en vän en gång sa."Som en orkan drar du upp detta träds rötter, du skakar och pustar så att alla dess löv faller av och lämnar det ensam kvar....Det lugna stabila trädet har blitt omskakat och kommer mållöst falla till marken..Men trädet faller inte för att det dött, nej snarare för att det har upplevt något det aldrig kommer få uppleva igen. Kan orkanen ta hand om detta träd eller ska den bara bli bortglömd av orkanen."
Fri vers
av
tanja georgsson
Läst 351 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2009-02-11 21:12 |
Nästa text
Föregående tanja georgsson |