Tyst i natten, men jag tycks höra hur själen gråter.
Förtroende splittras sönder & det är så här det låter ..

Handen på hjärtat, där det brukade göra ont,
tiden läker alla sår och numera känns det bara tomt.

Klart jag saknar dig, men det stör mig lika mycket nu som förut,
känner hur tålamodet sakta försvinner & tar slut,

Vad har hänt & varför beter du dig såhär?
vi som ständigt varit vänner, är nu isär..

Vi delade allt, men blev som främlingar över en natt,
våra stöttande samtal gick över till debatt.

Känner mig sviken, för att du inte förstår.
Fast hur du än låtsas vet jag vart du står.

Kniven mot ryggen & jag känner hur du skär,
det gör lika ont var gång därför lämnar jag dig där.

Det är så lätt att blunda och neka som du gör,
men jag är så trött på detta spel du kör ..

Orkar inte så jag håller masken & ler,
varför ska jag krypa då det va du som föll ner?

Forsätt du så & ta för givet,
vissa kan ju blunda för sannigen hela livet.

Du kan vrida om kniven gång på gång & en gång till,
spotta eller gör precis vad du vill..

Orkar inte bry mig då alla sin teori sprider,
att du kunde ta mig för givet är det som verkligen svider.

Slösar min tid med att skriva vad jag känner
för du bryr dig inte vilka signaler jag än sänder.

Vad hände med respekt & bry sig om sina nära?
vissa bördor är för tunga för att själv bära..

Vi ställde upp för varann men evigheten blev kort,
likgiltigheten i dina ögon får mig att titta bort.

Det spelar väll ingen roll, om jag ler eller gråter..
för stolt för att be om ursäkt även om jag förlåter?

Vi går vider åt varsit håll som du vill,
Tiden med dig kommer alltid att stå still..

Antar att vänskapen vi ömt vårdat blev nåt vi tog för givet,
ser hur du försvinner då jag önskar dig lycka till i livet,

tänker på vad framtiden kunnat erbjuda, evigheter som blev korta,
tänkte föralltid ha dig kvar men nu är du borta ..