Du gav upp, du orkade inte längre.
Ditt syre började långsamt ta slut och
du gjorde ingen ansträngning för att hämta
ny luft, du bara låg där på det kalla betonggolvet.
Du tänkte på alla dina minnen från när du var liten,
alla varma sommarnätter som du och dina vänner
skrattat bort, det var en härlig tid.
Men den tiden är borta, allt är försvunnet.
Nu är det enda du kan se är ett svart hål.
Ett svart hål som viskar ditt namn och säger åt dig att komma, men jag ber dig att stanna här hos mig, jag behöver dig.
Låt inte det lockande mörkret förstöra allt vi hade och lämna mig inte ensam i en kall och hård värld.. snälla, försök att hitta ljuset, jag älskar dig!