det luktade ingenting speciellt i det där huset
vanliga dofter som
svett mellan lakan
hundhår
rengöringsmedel


inuti
vanliga gardiner vanlig mat
vanliga människor de
gick inte att bända lös
de hade fastnat mitt i ett val


det var alltid en nästan febril
hur ska jag säga
tystnad
jag menar man kunde höra den
i mellanrummet mellan kropparna där inne


ibland

det var krig i dörren
man visste att
då sägs det ingenting på hela dagen
fast någon gång drog hon ett jävligt skrämt skämt
om just det
för att visa
allt är normalt här, ingenting underligt, ingenting skrämmande
men man var tvungen att sänka allt ljud så ingenting skulle nå ut upp
tystnaden var viktig i det där huset
det kan inte sägas nog många gånger trots att
det räckte med en blick


ändå
i varje rum
satt det någon
som övade sig på att tala