Inatt märkte jag att det var svårt att andas
någon satt på mina lungor, jag tror han hette Natten
Han förde en dialog med mitt hjärta,
retade det och sa: \"Haha, du rimmar ju på smärta\"
Dinglande med benen slog han hälarna hårt mot vänstra lungan
\"Haha, hjärta smärta,hjärta,smärta!\"
Nattens röst började så småningom dö ut
men jag vet att han kommer med sina hårda hälar snart igen